Behandlingshems prat

Blev så fruktansvärt irriterad på personalen igår och deras agerande. Har försökt lagt det bakom mig och ser framåt. Bara en vecka kvar, sedan befinner jag mig i Skåne. Den här veckan kommer nog vara den längsta hittils även om jag ska göra tusen saker. Träffa fyra vänner olika dagar, min samtalskontakt från öppenvården kommer hit, jag ska förmodligen ha utskrivnings samtal i samband med roden på torsdag, jag ska hem till lägenheten och packa det sista, fira kusinen min och sen sova hem dom två sista nätterna. Ha besök av min fina kusin, tvätta och påbörja processen att säga hej då till all personal. Det känns konstigt men väldigt bra. Jag har inte ångest eller tycker det är jobbigt på något sätt faktiskt. Alla pratar med mig om att det kan komma att kännas jobbigt men det känner inte jag av. Det här har varit en långdragen historia och det började pratas om behandlingshem redan i oktober. Det var inte förens i februari jag kunde se att jag kanske skulle ge det här med behandlingshem en chans. Sedan när jag fick det presenterat för mig i mars och vi var och gjorde studiebesök på ställe nummer ett började det sjunka in att jag nog vill ge det här en chans. När ställe nummer två fick sig besök bestämde jag mig från början, dit ska jag flytta och nu sitter jag här, har en vecka kvar på avdelningen innan jag far dit.
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se