En Sara utan ärr

 
En Sara utan ärr (utom några få små då). Känns nästan konstigt. Jag har märkt mig själv för livet och det liksom bara är så. Jag skäms inte. Mina anhöriga börjar vänja sig. Det är som vardag nu. Att Sara är sjuk, att hon ligger på sjukhus och har skadat sig. Det ingen vill vänja sig har plötsligt många, liksom jag själv, vant sig vid. Men nu när jag snart ska lämna sjukhuset för förhoppningsvis sista gången måste alla lära sig om. Jag ska inte vara den sjuka, den som man tar hänsyn till eller gör undantag för. Jag ska vara en helt ny Sara. Det skrämmer inte mig, känns faktiskt inte ens konstigt. Däremot har jag väldigt svårt för att se mig själv utan självskadebeteende eller problem med maten. Jag kan inte se framåt så pass långt att jag är frisk. Jag bara vet att man ska åt det hållet och jag tänker att det får vara så.
 
Jag har haft mitt självskadebeteende som en trygghet i tio års tid. Det är länge nu. Mina armar ser ut som ihop skrynklat korvskin eller som vissa på akuten säger, som brännskadad hud. Jag går sällan i t shirt och gör jag det så tänker jag till noga innan men jag tänker att det kanske måste bli ändring på det. Jag måste få vara en vanlig människa som går i korta ärmar även om jag har levt med ett självskadebeteende som sätter spår. Dom djupa spåren syns inte ens. Jag måste på något sätt vänja mig själv vid att människor ger mig en extra blick och reflekterar för det vet jag att dom gör. Det gör man. Men jag kan inte gå i mina huvtröjor mitt i sommaren igen, jag plågar bara mig själv och det här är faktiskt något som jag måste lära mig att leva med. Självklart menar jag inte att jag ska göra det här bland andra sjuka men när jag skrivs ut ska jag träna på det. Att gå i t shirt som vem som helst.
 


Ellinore    •  

Självklart att du ska gå i t shirt! Du är precis som alla andra, och ska kunna göra som du vill! Vissa har ärr inuti kroppen, andra utanför. Det är så det är, och det behöver vi människor vänja oss vid. Kramar

Svar: Tack fina du för din kommentar❤️ ibland är det bara svårt att veta när man ska börja men jag antar att det "bara" är att görat! Kram
None None

Sophia    •  

Du ska ha på dig vilka kläder du vill. Ärren ska inte hindra dig. Du är en människa precis som alla andra.
Men om du "skäms" så kan du kanske tatuera över med något?
Kram

Svar: ÅH NO 😂 jag är för feg för att tatuera mig och då skulle jag bli tvungen till att täcka halva kroppen så det är nog minst plågsamt att bara lära sig att våga gå i t shirt. Kram❤️
None None

Ellinore    •  

Absolut Sara, bara gört!Reagerar andra, låt dem göra det. Bara du inte skäms eller tvingar på dig tjocka kläder mitt i sommaren igen. Du får vara precis som du vill ❤

Svar: Tack fina du ❤ kram
None None










Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se