Hundbesök, promenad och ren (jäkla) smärta

Lunchen har landat i magen efter en kort promenad med pappa. Mamma ringde igår och sa att pappa skulle komma upp till avdelningen och försöka prata med personalen kring det här med att jag har så ont. Dom verkar tro att jag bara har "lite ont ibland" men det är mycket värre än så. Det här är verkligen frustrerande för nu befinner jag mig på en punkt här i livet där jag vill bli bättre. Jag vill ha vård och jag missköter den inte. Jag kan till och med frivilligt gå med på att få blod om det är det som behövs. Det här är en stor sak för mig, för dom som känner mig - en otroligt stor sak och kan knappt förstå att jag precis skrev det men ja. Jag vill bli frisk i kroppen så att jag får komma till behandlingshemmet och få ned hunden så fort som möjligt, vilket inte är möjligt om jag mår såhär kroppsligt. Anledningen till att min far väljer att prata med personalen om detta är att jag sällan får fram hur illa det verkligen är och hur det känns. Det känns som jag klagar. Och ja, mycket riktigt hade personalen inte alls förstått hur ont jag har och att det är konstant. Försökte förklara för en sjuksköterska här igår men han sa mer "ta det nästa torsdag då du träffar din läkare". Alltså läkaren inom psykiatrin som jobbar här på avdelningen. Min reaktion blev lite den att vad ska en överläkare från psykiatrin göra med min förstörda kropp. När pappa berättat hade sköterskan sagt att dom verkligen inte trodde att det var så illa som även nu far min beskrev för honom. Ibland har jag lust att högt skrika : allt hjälper inte med benzo och lugnande samtal. Nu har en annan läkare kontaktats och hon skulle sätta sig ned och läsa på ur min jounal så det är vad jag väntar på nu.
 
Efter att far pratat klart med personalen gick vi ut i vårluften. Jag vet inte om man kan kalla det för promenad men jo, en lugn sådan. Vi gick sakta, pratade till den grad att jag klarade av det och så vände vi och gick tillbaka. Sjukhuset ligger rätt bra till, precis bredvid en skog så där brukar vi gå. Leo tycker om att bara få springa av sig i skogen, lukta och samla på sig fästingar (yes plockade första idag). Han är fin min hund <3 Tänk att vi snart kan få bo tillsammans. Det gör mig glad :)
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se