Kompensation i självskadebeteenden

Under åren har jag utvecklat en hel rad olika sätt att skada mig själv på. Allt startade med maten, jag drog ned på antalet kalorier och när det inte höll började jag hetsäta. Jag slog mig själv, började skära mig och laborerade med min medicinering som bara blev mer och mer omfattande. Genom att jag alltid har sett till att ha flera beteenden så har det inte varit hela världen att sluta med ett av dom. Jag har i perioder så som nu varit fri från självskador i form av att skära mig. Men jag har inte varit fri helt från självskador någon gång under alla dessa år och det är väl just det jag behöver jobba med där nere. Jag måste våga testa att bryta alla beteenden utan att ersätta det med något nytt. Har alltid fått till mig att man inte kan jobba med alla bitar på en gång och dessutom så gör min problematik kring olika områden det svårt för vården att hantera. Eftersom att dom olika diagnoserna ska behandlas av olika personer. Men jag är faktiskt en helhet. Jag är inte ett sönderplockat pussel som går att laga bit för bit. Jag är en hel bild och det känns det som att dom har förstått nu när jag får denna chans.
 
Att sluta skära mig har inte varit så svårt, eftersom att jag samtidigt har hetsätit och kräkts (vilket jag ser som ett självskadebeteende). Att sluta skapa blåmärken på mig själv gick också utan problem för att jag under den perioden tog för mycket tabletter. Det tas alltid ut över något annat, mina framsteg. Det kanske är det jag ska förändra nu. Att sluta med en sak och ersätta det är så lätt men att sluta med allt helt och hållet kommer bli en stor utmaning för mig. Nu börjar jag även bli nervös utöver det här med medicinerna. Att dom har som krav att man ska trappa ut alla benzo snabbt och sen även dom övriga lugnande. Det kommer bli tufft. Jag är inte bara beroende rent psykiskt utav dom utan och fysiskt. Jag äter tabletter som är beroendeframkallande och det är inte okej enligt behandlingshemmet. Dom anser att det tar död på de känslor man ska jobba med, vilket är sant. Dessutom så är man ofta så trött och påverkad av medicinerna att man inte orkar jobba emot det friska.
 
Intensiv eftermiddag väntas. Först kommer min samtalskontakt och efter det ska jag äta mellanmål direkt. Sedan kommer mamma och är här tills det att det är dags för roden. Är faktiskt nervös, eller faktiskt och faktiskt. Det är jag alltid. Men idag är det så stora beslut som ska tas samtidigt som det är lättare att ta dom än på länge.
   











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se