Läkarsamtalet

- Min apodos hämtas ut av personalen och ges till min far när vi åker ned till Skåne på måndag eftersom att jag inte får ha hand om medicnen själv. Så nu var den saken löst, skönt.
 
- Får permission hela helgen och kommer bara tillbaka till avdelningen på måndag för ett utskrivningssamtal vid halv åtta på morgonen. Min läkare skrattade och sa att då får man minsann inte försova sig (till sig själv) eftersom att vi måste påbörja färden ned dit så fort som möjligt då pappa ska köra hem samma dag. Det innebär att jag sover min sista natt på sjukhuset om några timmar. Så otroligt skönt! Äntligen kom den här dagen.
 
- Imorgon ska jag vaccinera hunden med pappa på förmiddagen och sedan direkt upp till avdelningen igen för att få ännu en blodtransfushion då jag fortfarande visar värden som beskrivs enligt anemi (blodbrist). Jag försöker att inte göra så stor sak av det här. Men min läkare berätta att hon pratat med dom på boendet och dom hade nästan trillat av stolen när hon berättade att jag redan fått blod en gång. Dom har kämpat i flera år, lurat mig, gett mig blod när jag varit medvetslös efter överdoser, allt för att jag har vägrat samtidigt som jag varit nära att stryka med på grund av det.
 
- Dom på boendet vet att jag åker ned dit på måndag och jag hade mitt sista avslutande samtal med min kontakt från öppenvården tidigare idag. Hon sa att jag måste mejla henne (hon vet att telefon inte är min grej) om hur det går och självklart ska jag göra det. Jag tycker om henne.
 
Det var ett fint samtal där jag fick fram (och även min mor) att dom verkligen har hjälpt mig denna inläggning. Läkaren sa att hon tyckte att det varit ett bra sammarbete denna inläggning och det håller jag verkligen med om. Dom kramades, själv besparar jag mig det tills måndag. Men då ska min läkare allt få sig en kram för hon har varit helt fantastisk. Även om hon inte vågat chansa och ge mig friheter så är det kanske just det som jag tycker hon har gjort bra - såhär i efterhand. Hade jag fått friheter som att gå ut själv då hade inte jag suttit här idag, jag är helt övertygad. Nu känner jag mig så redo att få komma ut i den fria vården. Hon har varit den som lyssnat på mig och verkligen brytt sig. Även personalen har varit underbara (dom flesta). Någonstans känns det lite tungre nu att lämna dom. Har fått kramar idag av personal som gått hem för helgen. Nu ska jag göra det stora - PACKA.


Nathalie    •  

Kan tänka mig att det måste vara en speciell känsla nu! Det känns verkligen som att du har gjort väldiga framsteg på den tiden du varit inlagd, i alla fall när jag jämför texterna nu mot då. Du är en riktig kämpe och jag är så glad att det löst sig för dig nu! Jag är säkrr på att det här kommer bli bra för dig!! Massa kramar!

Svar: Alltså du är en för härlig människa. Tack så jätte mycket för dina fina och peppande ord. Blir verkligen glad att andra också kan se vad jag kämpar nu, att det är en förändring för det är det verkligen.
Kram på dig!
None None

Anonym    •  

Ta hand om dig Sara. Du vet att vi finns kvar när du är tillbaka ♥

Svar: Tack snälla M ❤️ det är skönt att höra för jag saknar verkligen er! Kram
None None

Anonym    •  

/ Maria med A och F ( glömde skriva vem det var ifrån 😀)

Ellinore    •  

Jag är så otroligt glad för din skull! Som du har kämpat fina du. Ser fram emot din fortsatta resa och hoppas vi får följa med på ett hörn 😊

Svar: Åh tack ❤️ klart ni får😉 kram på dig!
None None










Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se