Min första helg på behandlingshemmet

Så har jag gått igenom min första vecka. Kom ju i måndags så riktigt hela veckan har jag inte jobbat mig igenom. Missade färdighetsträningen i måndags då vi kom kring lunch. Känner mig fortfarande dum och som att jag förstår noll av det där men det får vara så ett tag. Om det håller i sig så ska jag säga till. Har inte varit ute och gått något alls på förmiddagen. Den känns konstigt nu när jag börjat knata på varje dag, regn som solsken. Har istället möblerat om i rummet för tredje gången och nu är jag nöjd. Det här med promenaderna blir nästan som ett sätt att hantera saker istället för att hetsäta och kräkas. Det är som att om jag håller ordning på hur mycket jag har gått samt hur mycket jag stoppat i mig så kan jag äta utan ångest när jag väl äter. Kan behöva gå tillbaka om och om igen och titta, ser att det kanske en dag blir för lite men ändå känns det som om jag har ätit för mycket. Då finner jag ändå en trygghet i att jag räknar och håller koll. Då kan jag tillåta mig själv att äta min råg kuddar och yoghurt på kvällen när dom andra inte äter nått eller sitter med sitt fredagsmys tidigare under kvällen.
 
 


Anonym    •  

Undrar om finjagården är ett ställe för psykiskt sjuka eller missbrukare? Har förstått det som att man blandar ihop alla men känner du att du blir negativt påverkad av andra eller känner du dig tryggare där än på psyket innan? Kram och grattis i efterskott

Svar: Förut kunde jag bli negativt påverkad (rätt många år sedan) nu är jag mer "van" att se ärr osv både på mig själv och andra. Jag skulle inte säga att jag blir negativt påverkad utan mer ledsen över att se hur dåligt andra ska behöva må som gör så. Jag kände mig inte så otrygg av att vara på avdelningen. Det har också blivit en vana med larm, skrik osv. Känner mig trygg här också. Ett fint ställe :)
None None










Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se