Nu känner jag mig så ledsen, besviken och överkörd

Det här med bloggar kan verklugen vara skit. När jag finner en kommentar på en kompis blogg blir jag riktigt jäkla ledsen faktiskt. Funderar på att sluta skriva.
 
"Följer din väns blogg och har gjort det i många år. Tyvärr känns det som hon ger upp allt för ofta i liksom finner sig i den sjuka världen. Att den har blivit en trygghet och därav väljer att stanna i den. Nästan som att hon är lite stolt av att va den sjuke. Det är så synd! Försöker du peppa henne till att se dig som en förebild att det ju går att bli bra?att man kan bara man vill?"
 
Till dig som jag vet läser:
Vad vet du om jag ger upp eller inte? Jag är mer frisk än någonsin och strävar till att bli det helt och hållet. Jag är så jäkla less på att vara den sjuke och brukar över huvud taget inte identifiera mig som det. Jag har skadat mig tre gånger på åtta månader och det är ett väldigt stort framsteg mot att göra det flera gånger om dagen. Jag ger inte upp gällande min mat heller, äter enligt mitt matschema med personalen VARJE dag. Det du skriver kunde du skriva till mig och inte till min kompis. Till sist, det är inte hennes uppgift att peppa upp mig om jag befinner mig i en svacka (vilket jag inte ens gör).
 
-
 
Det här förstörde verkligen min dag totalt. Sitter här med så grov ångest och är ledsen. Som jag kämpar nu har jag aldrig gjort innan. Vad mer behöver jag skriva för att övertyga alla om det? Jag ska inte ens behöva övertyga andra om det i min egen blogg. Jag får skriva om jag mår bra eller om jag mår dåligt. Men att dölja en människa utefter en blogg tycker jag är fel. Jag skulle kunna ta emot dessa ord för ett par år sedan, då jag inte alls såg något framåt utan bara hängde med i det sjuka men jag är inte den Sara längre. Samtidigt som jag är långt ifrån frisk. Bara för att jag skriver om det sjuka öppet betyder inte det att jag gravlar fast i det utan jag delger min väg emot det friska! Skulle jag vara stolt över att vara den sjuke?
 
Skulle jag dessutom vara stolt över att vara den sjuke? Då kan jag säga såhär. Det finns många saker som är centrala i mitt liv som enbart några få i min närhet vet om. Det är bland annat därför jag är inlagd. Jag är inte stolt, jag skäms. Nu skäms jag ännu mer. Jag är inte det minsta stolt utan väljer att inte skriva om det för att det kan påverka andra. Liksom jag undviker att läsa andras sjuka bloggar för att inte bli påverkad. Ska jag försöka sammanfatta det här? Nej, det går inte känner jag. Jag har sagt mitt och jag tänker faktiskt fortsätta skriva om mitt liv. Sprida min historia som förhoppningsvis kan leda till att någon annan finner förståelse, kunskap och förhoppningar om att det går att vända en sjuk värld - även om det finns dom som anser att det jag skapar leder till det motsatta.


lilliskutt.blogg.se    •  

Den kommentaren var verkligen inte snäll, visste inte om jag skulle publicera den men kände att jag behövde ge svar på tal till den som skrev den för att visa hur otroligt dumt det är att döma någon efter vad som står på en blogg när man inte känner personen. Visste ju inte heller vem personen menade av mina vänner så ville ju veta det för att förstå men nu ångrar jag att anonym ens fick säga sin kommentar för du är en kämpe och inget av det som hen skriver är sant. Det hoppas jag du vet och släng den kommentaren någon annanstans och fortsätt som du gör. Kram

Svar: Tycker det var bra att du publicera den så jag fick se och faktiskt reagera på det. Stör mig något enormt på människor som har en åsikt utan att veta, gärna anonymt också.
None None










Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se