Nu vill jag ha hjälp

Sitter i mitt rum och skriver - som vanligt. Lämnar väldigt sällan rummets trygghet, enbart då jag äter fem gånger om dagen. Är så trött på min kropp. Den gör ont även idag. Har gått på panodil (det är det läkemedlet som dom får ge ut här i smärtstillande syfte). Hjälper inte. Vet ju att det inte gör det så varför ens tar jag det? Jo för det gör SÅ ont att att jag vill hålla alla dörrar öppna kring att det kanske blir lite bättre. Igår nåddes jag av den chock hela Sveriges belfolkning gjorde. Jag har det så underbart bra om man jämför med offren, vittnena och dom anhöriga till de som drabbades av attacken igår. Bara känslan att få ha sina nära och kära nära en under en sådan här dag är mer värt än vad som helst. Tacksam för det. Igår kväll firade vi min kusin som fyller 15 år - oj vad dom har blivit stora! Det var riktigt trevligt faktiskt och jag kom inte tillbaka till avdelningen fören vid strax innan halv elva på kvällen.
 
Vaknande av att personalen väckte mig för frukosten stod framdukad. Jag har börjat sova bättre vilket är kanon skönt. Vaknar upp med samma smärta som igår, som för hela denna låånga vecka. Idag har jag pratat med den sköterska som jag har bäst relation till här. Hon var med mig och tittade på båda behandlingshemmen tillsammans med ytterligare en persnal plus att jag verklgen känner att jag kan prata med henne. Vi kom väl fram till att det här inte fungerar längre. Att min kropp är så sliten efter alla år med dåliga värden att jag helt enkelt inte har något val än att göra något åt det här. Låta sjukvården steppa fram och göra sitt utan att jag protesterar. Det här är ett stort steg för mig. Att jag faktiskt vill ha hjälp, jag tvingas inte bara till den utan jag vill. Inser att det här inte håller längre (så du som sa att jag bara följde den sjuka vägen...in your face! jag gör precis tvärt om och det vet dom nära och kära till mig vilket faktiskt räcker).
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se