Minnen av SM resan

Igår pratade jag och min samtalskontakt lite om SM resan som jag genomförde två månader innan jag blev inlagd. Hon förstår inte hur jag fixade hela den helgen. Sova borta, något jag inte gjort på MÅNGA år, umgås med människor 24 timmar om dygnet. Jag kan förstå att hon undrar för jag var inte kartig då. Två dagar innan las jag in för att få kaliumdropp. Det visar hur bulimin styrde mig och dessutom var jag rätt tom på kroppens övriga vätska. Men det var som jag sa till henne. Jag åkte dit med så härliga människor. Dom hjälpte mig med mycket och gav mig plats att vila, komma undan och det allra bästa bara fanns där i närheten om det skulle vara något. Jag är glad över att min kropp orkade med resan. Utan extra hjälp hade det inte gått. Mina hundtränings kompisar betyder så mycket för mig, är så rädd för att gå miste om dom när jag är borta från dom såhär länge. Utan dom hade SM inte varit på långa vägar av vad det blev. Vilka fantastiska människor och fint minne att bära med sig. Här följer några bilder från resan vår.












Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se