Utåtagerande som person

Jag har genom mina år som sjuk aldrig varit utåtagerande. När det kommer till psykiatrin och de patienter som varit inom vården länge är det lite ovanligt med dom problemen som jag har. Jag gråter inte, jag skriker inte, jag slår inte saker i golvet eller tar sönder saker i ren ångest. Jag vänder allt inåt och det är det som enligt dom omkring mig blir lite obehagligt. Man kan inte läsa av mig eller se när jag blir arg, ledsen, besviken eller får ångest för jag liksom vinklar det inåt. Kan känna att det är svårt att vara på detta sätt, det är lätt att bli misstolkad. Det är rakt på sak lättare för personalen om en patient skriker ut sin ångest, blir fasthållen, får medicin och blir lugn. Inte lättare rent fysiskt men det är rätt uppenbart när någon mår dåligt om man kan vis det på ett sådant sätt. Jag har blivit fasthållen en enda gång genom alla år som sjuk och det skedde för några månader sedan. Oftast så ter sig självskadepatienter på ett delvis utåtagerande sätt tack vare all ångest som är inkopplat när det handlar om ett mer allvarligt självskadebeteende. Jag har inte ångest på samma sätt. Har fått till mig att mycket ligger i min asperger problematik men också i OCD'n. Att det inom min styrs av tvång och ritualer och inte av ren ångest.
 
Jag har en emotionell personlighet enligt läkaren och där brukar humöret gå likt en berg och dalbana medan jag är helt blank. Det är jobbigt att inte passa in i någon mall för det är tio gånger svårare att få hjälp när du är en patient med flera diagnoser. Du har svårt att finna personer med liknande problem när det du gör mot dig själv är ovanligt. Vill säga inte att jämföra med utan att kunna ta hjälp av. Jag har genom alla år trott att jag inte är ett dugg sjuk eftersom att ingen behövt hålla fast mig i situationer där jag exempelvis ska sy eller äta en måltid. Brukar få till mig att jag är väluppfostrad, anpassningsbar och lätt att ha och göra med. Ibland har jag bara lust att skrika ut all min ångest som faktiskt finns där. Vifta med armarna när någon lägger om mina sår bara för att visa hur jäkla kasst jag mår men det är liksom inte jag. Har aldrig haft det behovet av att låta högst eller bråka som värst. Jag är inte så i min personlighet och jag tror det är viktigt för vården att förstå att människor inte alltid passar in i mallen av sjuka eller friska. Alla är vi faktiskt olika.   
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se