Vad är jag för en filur?

Mitt namn är då Sara. Jag fyllde nyligen 26 år och har levt inom psykiatrin sedan jag var 16 år. Det började på BUP med några få samtal som jag pratade mig ut och fick svaret - du är inte tillräckligt sjuk. Skolan försökte göra sitt men det var aldrig tillräckligt. Nu hade jag utvecklat ett självskadebeteende där jag behövde sy för att reparera skadorna jag gjorde på mig själv. Mina kompisar stod vid sidan av och såg på, liksom lärarna som försökte prata mig till rätta, utan framgång. Studenten kom och jag bröt ihop totalt. Flak åkande, sång, dricka, krogen och festa - jag gjorde det men jag uppskattade det inte. Jag såg framför mig morgondagen, då jag vakna och allt var slut. Skolan hade varit en trygghet och nu skulle jag lämna den. I skolan hade jag inte behövt spela det spel jag gjorde hemma. Men gymnasiet var slut, jag blev sjukskriven och började i dagvård för min ätstörnings problematik.
 
För sju år sedan blev jag inlagd för första gången. Jag var bara 17 år men skickades till vuxen psykiatrin vilket jag faktiskt var rätt glad för. Istället för att först hamna på BUP där det är mer hemtrevligt, bättre personal täthet osv. för att sedan slussas över till vuxen psykiatrin ett år senare när jag fyllt 18 år och då ha något att jämföra med. Kala rum, vitt, sterilt, inga skrivbord, stolar eller inredning på rummen. Jag fick sammanlagt ett år i dagvården men blev bara sämre. Nu hade jag matstöd på avdelningen, matstöd på dagvården, träffade en läkare två gånger i veckan, min samtalskontakt tre gånger i veckan, plus dom dagarna dagvården var. Jag var omringad av människor som försökte hjälpa mig men jag gled bara längre och längre ned i mörkret.
 
Dagvården tog slut men inläggningarna fortsatte. Jag blev flyttad till ett behandlingshem där det skulle jobbas med ätstörningen, självskadebeteendet och depressionen. Med depressionen kom det självmordsförsök och tankar som tog upp min vardag. Jag hamnade på akuten och sedan på ett hav av sjukhusets alla avdelningar. Det med dropp, kateter, dåliga njurar och förhöjda levervärden. Min kropp höll på att stänga av. Jag blev aldrig frisk på behandlingshemmet utan flyttade därifrån av helt andra anledningar. Jag blev bara sjukare. Nu flyttade jag tillbaka till mitt boende där jag bott sedan 2011. Jag höll mig precis på kanten för att inte bli inlagd igen. Efter många turer med ambulans till akuten lades jag tillslut in ytterligare en längre period. I den befinner jag mig nu.
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se