Min fortsatta behandling

Jag får många kommentarer kring frågor om hur det går, att ni hoppas jag har det bra här nere, så jag tänkte uppdatera er lite om läget. Nu har jag varit här i drygt 6 veckor. Vi har inte kommit så långt i behandlingen alls. De behandlingarna som vi har i grupp inom DBTn kallas färdighetsträningar. Det är både jobbigt och svårt att förstå. Får hjälp av min kontaktperson när hon jobbar. Fick tillsammans med min kp fylla i ett papper kirng hur vardagen fungerar. Det ska sedan göras var tredje månad för att se hur behandlingen går. Förutom grupperna har jag även individuell behandling 1 gång i veckan. Min terapeut är bra, hon förstår mig och skyndar inte iväg utan vill få allt rätt och klargjort från början. Jag har utan att överdriva fått svara på hundratals frågor kring min matsituation, kring tvången och aspergern. Här tar vi inte en sak i taget utan dom förstår att allt hänger ihop.
 
Utöver det så får man små saker (som är stora för en själv) att jobba med. Just nu ska jag knacka på deras dörr en gång om dagen i veckorna för att be om hjälp eftersom att jag är så extremt dålig på det. Det har inte fungerat alls och jag blir så frustrerad på mig själv att det inte bara går. Vill att det ska fungera men det gör verkligen inte det. Imorgon jobbar min kp igen och då har vi bestämt att vi ska prata lite mer om det, göra läxan till måndagen och sen prata lite allmänt. Efter att jag fick byta kp har det fungerat så mycket bättre och jag vågar öppna mig lite mer. Men det är fortfarande svårt när det inte är dom som frågar utan jag som ska säga något först.
 
Som jag nämnde jobbar vi med DBT här i grupp och de flesta också individuellt. Jag har inte skrivit på något kontrakt än eftersom att jag har så mycket problem som ligger utanför DBTn. Jag vill inte skriva ut exakt här men för att nämna några saker så är det tvången som tar en stor del vilket inte botas med DBT utan KBT. Sedan har jag ätstörnings biten som inte heller botas med DBT när det är så mycket. Men innan jag skickas vidare till ännu en terapeut för att jobba med den biten ska jag och min nuvarande terapeut försöka jobba med det själv. Det känns bra. I övrigt så mår jag väl okej men inte mer än så. Det är jobbigt och jag går med det mesta själv. Jag får till mig att jag är svår att läsa av och att jag liksom inte visar något utåt. Personalen säger att dom blir lurade av mitt sätt att vara på. Att den sociala sidan och den där vettiga Sara nästan får dom att tro att jag inte har några problem. Men dom säger att dom förstår, jag bor ju här och hit får man inte komma fören du är skapligt dålig, så något fel måste det ju vara. Och ja, något fel är det, jag vet bara inte hur jag ska utrycka det.
 
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se