Permission till föräldrarna

Istället för att sitta och uggla på avdelningen fram till i eftermiddag så bad jag pappa komma och hämta mig tidigare så han kommer redan efter lunch. All tid hemma är värdefull och det känns extra skönt när jag såg kvälls personalens styrka här på avdelningen. Verkligen ingen som jag kan prata med så ja det känns bra att få komma hem. Min samtals kontakt har precis gått, skriver mer om det sen. Nu har jag packat och inväntar lunchen. Det blir det gamla vanliga för mig. Skönt att få äta samma varje dag, slippa tänka på om det ska vara gott eller äckligt. Vet ju hur mina fyra olika livsmedel smakar.

Läkarsamtal, mat krångel och tydliga riktlinjer

Idag var det dags för det vecko samtal jag alltid har med läkaren. Nu är det dock två veckor tills nästa och jag ser mig friheter att misslyckas totalt i det dolda men samtidigt ser jag också en morot till att det är skarpa men tydliga rutiner kring mitt ätande nu. Att jag inte ska komma undan, det är inte okej. Jag ska hålla mig till mina måltider som är 8.00 - 12.00 - 15.00 - 19.30 - 21.00. Inget byte av tider eller överhopning av måltider får ske. Shit vad det här blir tufft. Samtliga mål äts med personal. Jag hade ju tänkt att lägga fram ett nytt förslag till matschema men jag ångrade mig. Känner att det är nog bra om det här fungerar och får en rutin nu och så kan vi in och peta i detaljer när rutinerna sitter i att äta fem gånger om dagen. Jag känner mig låst och inburad och vet att det hör kommer ställa till sig ibland när jag ska iväg eller göra något eftersom att mattiderna inte får flyttas nu längre. 
 
Regler och rutiner är för övrigt inte ändrade. Jag får inte gå ut själv och har inte fått gjort det på 7 månader. Det är tufft, att aldrig få komma utanför dessa dörrar ensam. Men på något sätt har jag vant mig. Det är vardag för mig att människor hämtar mig hos personalen och lämnar tillbaka mig. Jag tänker knappt på det själv längre. Men då jag ska träffa någon som kanske inte är här för ofta blir det genast hinder på vägen. Jag kan inte gå ned och möta någon som inte hittar. Jag kan inte smidigt hoppa in i bilen här nedanför entrén. Mediciner har jag över huvud taget inte hand om själv av förklarliga skäl. Tycker ändå att det gått skapligt bra på mina permissioner. För om man som jag, i sju års tid haft andra som ger medicinen åt en är det inte lätt att själv vara den som ska komMA ihåg det. Jag missar tiderna och det blir inte rätt så men jag tar dom och det är det viktigaste. Nu ska jag runda av här, fortsätta skriva i mitt block och se på någon serie. Den här dagen har trots allt flutit på rätt okej. Läkarsamtal, färgat håret, pratat med en vän, fikat och haft besök av mamma.

Min mat situation

Dagarna går här på avdelningen. Vi är snart inne i april och det betyder att min flytt närmar sig med stormsteg. Även om stormstegen ofta känns som små myrsteg. Det är klart att jag ska åka men inte när och det känns jobbigt. Vill flyta här och nu, helst idag. Det är tröttsamt att gå här då rutinerna ser lika dana ut och när jag försöker ändra på rutinerna (vilket är ett stort framsteg för mig att jag ens klarar av) så blir det genast protester. Enligt min mening även om jag har ett matschema är det väl huvudsaken att jag får i mig den kalorimängd jag ska. Inte exakt när och skulle en mattid krocka med något besök borde jag väl kunna få flyta på den, bara jag äter? Svar ja jag vet att rutiner är viktiga men jag ser ju till att jag äter, det är jag som föreslår mina ändringar för att jag ska få i mig alla mål! Irriterad och överkörd. Igår var jag nära att nekas permission för att att jag egentligen skulle ha ätit vid den tidpunkten (mellis 15.00) pappa kom 14.55 och vi skulle åka hem för att hämta lite saker. Jag förklarade läget att han var sjuk och behövde komma hem och vila, vilket gjorde att jag inte ville be han att vänta till 16.00 (äter 15.00-15.30 och så får jag inte gå ut på 30 min) och komma när han redan var ute och åkte. Efter en diskussion med min kp slutade i att jag smällde igen dörren och gick därifrån. Omoget? Ja en aning. Men ibland blir man för pressad och känner sig totalt inträngd - inlåst. 
 
Idag har jag rond med min läkare och mamma, samt personal från avdelningen. Jag vet att vi kommer prata om min mat situation. Jag vet inte om jag ska ha kvar matvaket eller inte. Om dom vill att jag äter mat istället för det jag äter nu eller om jag ska klara ut det hela själv eftersom att det enligt viss personal inte har fungerat. För enligt mig har det faktiskt funderat. Jag har krigat på och ätit VARJE måltid i en veckas tid nu, det är stort. Så vad äter jag? Lämnar detaljerna utanför denna blogg men tiderna är 8.00 frukost - 12.00 lunch - 15.00 mellanmål - 19.30 kvällsmål - 21.00 frukt. Det är svårt för mig att komma med ett förslag till matschema då jag inte vill äta för mycket. Jag måste pussla ihop ett schema som tar hänsyn till mina tvång, till mina ätstörda tankar och regler samt att det ska passa läkaren/ personalen, det får inte bli alldeles för lite för då godkänts det ju inte. Jag blir tokig på det här. Får inte ordning på det. Måste lösa det här fram tills halv fem då läkarsamtalet är. 
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se