En onsdag på behandlingshemmet

Den här veckan har jag inte träffat min terapeut A över huvud taget då hon blev sjuk. Det är jobbigt eftersom att det samtiigt bara jobbat kvälls personal som jag inte kan prata med på typ hela veckan och på dagen vågar jag inte störa dom som jobbar. Krock. Idag är en förberedandes dag (nytt ord påkommet kanske?) Jag har städat. Låter som att mitt rum liknar många av de andras här, som ett halv bombnedslag. Så är det inte. Anleningen är väl just den att jag faktiskt städar så mycket som jag gör. Det känns larvigt under fredagarna då vi har städdag och ska visa upp rummet för personalen. Mitt ser alltid lika dant ut, det är sån jag är som person bara (plus att det ligger lite av OCDn här).
 
 
Innan helgen kändes det så långt till torsdag men nu sitter jag här. Onsdag eftermiddag. Har verkligen längtat efter att få skriva dessa rader. Tänk att imorgon kommer min lille man. Det är stort för mig, ber om ursäkt om jag tjatar om det men ja jag är bara så otroligt glad över det. Dagen har flutit på fram tills nu. Fick dock en dålig start. Vaknade kring 06.00 med hemska mardrömmar. Obehagligt. För rädd för att somna om gick jag upp och satt och pratade med en annan morgonpigg med patient. När hon gick så la jag mig i soffan, lyckades somna och väcktes av en personal vid 08.40, morgonsynk om fem minuter.
 
 
Onsdagar är lediga dagar här. Personalen har möte osv. Har tvättat hela dagen och fått dagen att gå med lite promenader och serietittande. Rensade lådor och fixade plats åt alla hund saker som kommer med imorgon. Så mysigt att få plocka bland hundsaker från och med imorgon. Har gjort plats för både bia bed och skålar. Tur att mitt rum är ganska stort ändå. Får plats med säng, skrivbord, fotölj, en hyll och en byrå. Det är tre stora gaderober och en plats för jackor och skohylla. Rummet är trots detta luftigt och jag kan tycka att det nästan känns tomt. Blir kanon när Leo flyttar hit.
 
 
Det har ösregnat här idag och just det värdet var jag ute och gick i. Det var så skönt. Bara känna hur vattnet kom in på huden genom tröjorna. Att det rann vatten ned i ansiktet och att det skvätte om skorna när jag gick längs vägen. Jag kanske är knäpp... nu i efterhand kan jag se att jag faktiskt höll på med "medveten närvaro" även fast jag inte la märke till det där och då. Jag bara tog in allt omkring mig och njöt av att gå där i ösregnet.











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se