LPT - lagen om psykiatrisk tvångsvård

Att vårdas enligt LPT - lagen om psykiatrisk tvångsvård är svårt att beskriva. Det har funnits tillfällen i mitt liv där jag inte brytt mig. Där jag köpt att jag var inlagd vare sig det var med LPT eller utan. Jag har tyckt att avdelningen var en trygg plats och att det gav mig vila ifrån det allra värsta där hemma. Oftast behövs inte ett LPT i början. Någon talar om för dig att du ska bli inlagd och man säger motviligt okej och mer än så är det inte. Men när man har varit inom vården ett tag, eller om man blivit väldigt sjuk snabbt, så behöver de ibland vidta tvångsåtgärder. Krasst får du inte tvinga någon som vårdas frivilligt. Här kommer tvångsvården in i bilden.
 
Det är en stress att inte få bestämma själv. Det är en oerhörd press att veta att dom när som helst kan tvinga dig till något. Vill de väga en så gör dom det, vill dom att jag ska få ECT så blir det så osv. Listan kan göras lång men jag tror ni förstår mina två exempel. Även om det är svårt att sätta sig in i situation av LPT under flera månader tid. Jag tror inte att det gåpr att beskriva till en förståelse om man inte upplevt det själv. Minns i början när jag var inlagd, frivilligt. Jag kunde nästan vara avundssjuk på dom med LPT, att dom fick stanna längre på avdelningen än jag. Jag ångrade snart mina tankar då jag efter några månader satt där som en i gänget av alla med tvångsvård.
 
Att vårdas på det sättet är kränkande. Det är fruktansvärt vad dom kan tvinga en till och hela situationen blir traumatiskt. Jag har upp levt saker som förstört mig. När jag blivit fast hållen, tvingats stå framför människor helt utan kläder eller inte ens fått gå på toa ifred. Jag ser idag att dom har räddat mitt liv så det här är verkligen inget inlägg där jag ska kasta skit på vården för att dom vårdar folk med LPT. Vill mer lämna en liten förklaring kring hur det kan vara. Jag vet att jag utan mina LPT omgångar inte skulle ha suttit här. Det räddar liv och tar ett grepp kring människor som verkligen behöver det. Därför finns tvångsvården. För att det är många med psykisk ohälsa som inte inser sitt bästa. Det finns många som hatar sig själva till den grad att det blir livsfarligt.
 
Den här sista omgången på sjukhuset var jag uppe i två förvaltningsrätter för att LPT´t skulle förlängas. Läkar talade om för mig att tvångsvård i nio månader på en sluten avdelning inte är vanligt. Dom vill inte att det ska vara så länge. Man kan behöva det under kortare period men inte så länge. Det är många som frågar och undrar hur länge och varför man är inlagd. Jag undviker gärna dom frågorna. Jag skäms och är ledsen över att ha vårdats länge med LPT. Det är inget jag går och berättar för resten av gänget på behandlingshemmet jag bor på, för vad har dom med det att göra? Liksom jag inte ska lägga mig i deras resa alltför mycket.
 
fortsättning följer...











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se