Mot stallet

Sitter och fördriver tiden inför att åka och rida. Lätt veckans höjdpunkt. Det har varit en intensiv helg och jag mår väl sådär i tysthet. Jag liksom har inte någon att vända mig till känns det som. Är som att jag ska vara den där starka, glada, hundägaren som precis fått hit sin hund och mår jättebra. Det är inte riktigt så. Kan inte sätta fingret på vad det är, varför och pga vad. Då är det lättare att vara tyst.



BloggenOmS    •  

Läst din blogg i många månader när du var inlagd och allt kul att se att du nu mår bättre äntligen få ha din hund jag blir så glad för din skull Kramixx

Svar: Vilken fin kommentar! Tack :) många kramar
None None

Anonym    •  

Tycker du prata men nån ur personalen hur du känner. Du är u ingen personal själv utan du är sjuk och därför är du där du är.Det är ingen arbetsplats eller hotell, utan ett ställe där psykisk instabila människor ska få vård och hjälp. Varför ska du va den starka och glada? Tror vi alla förstår att så r inte fallet utan tänk på varför du är där, och tillåt dig vara ärlig så du kan må bättre och successivt komma tillbaka till ett något så när normalt liv. Men prata med nån och kom ihåg at det är okej att visa känslor även om det är tårar, ångest och depressioner.










Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se