Mina promenader

Personalen anser att jag springer ifrån problemen genom mina promenader. Jag kan till en viss del hålla med dom. Sak samma exakt hur länge jag går per dag, varken något att skryta eller skämmas för. Nej tiden behåller jag för mig själv, tycker att siffror bara skapar


jämförande. Imorse var jag först ute med Leo, lämnade in honom, drack lite fun light och tog medicin innan jag gick ut och gick ytterligare en sträcka. Nu känns det bra i kroppen att jag redan hunnit gå så mycket trots att klockan inte är så mycket. Har köket idag med. Bättre att få det gjort på helgen tycker jag. 

För att återgå till promenaderna. Jag tycker om att gå ut och gå själv. Det har jag alltid gjort. Uppskattar faktiskt att gå själv. Lyssna på någon pod men samtidigt njuta av naturen. Lukter, syner och läten. Jag slipper fundera över hur jag ser ut från sidan, om jag valt rätt kläder eller om jag ser för tjock ut. Även om jag vet att dom som passerar mig tänker så, så är jag iaf själv, utan att någon går precis bredvid och dömer mig. När jag dessutom nu bor på landet är det ännu skönare att vara ute och gå.


Matens komplicerade värld

Dag 3. Suttit i min säng nästan hela dagen. Onsdagar är tydligen en dag där personalen har möten och det inte är någon form av behandling. Så himla skönt. Kände mig avskräckt efter gårdagens mindfullnes. Så förvirrad och hängde inte med för fem öre. Så en dag av promenader och rumtid vad rätt skönt. Idag serverades det kroppkakor till lunch. Ingen grädde och smör som dom andra öste på men jag åt en och det var helt okej. Till middag blev det kall mat i form av lax, ägg, sallad, champinjoner och en sås till det. Det var också gott. Mycket av den maten som serveras är riktigt god. Jag är inte så kräsen märker jag även om mängderna kanske inte så stora. Jag menar med tanke på att jag inte ätit mat på åtta månader på sjukhuset är det rätt stort att jag faktiskt gör det här.
 
För att skriva vidare om mat. Det är väldigt fritt här. Du får kryssa i om du vill ha lunch och middag på morgonen vid synket. Frukosen, lunchen och middagen äter vi tillsammans med mellanmålen tas på egen hand. Eller ja man kan välja att äta kvällsmål vid 19.30 med personal men jag äter hellre ensam mycket senare och på mitt rum framför någon bra serie vilket också verkar vara okej för det är flera som gör så. Äter yoghurt och någon form av flingor till det. Utbudet av yoghurt och flingor är enormt - vilken lycka efter att ha ätit samma sak på avdelningen i åtta månader. Jag tränar mig på att äta olika för att inte köra fast i exakt samma för om den sorten då är slut en dag blir det katastrof. Nu ska jag se ifatt ett par avsnitt av biggest looser och sedan äta sista målet med mat. Tänkte jag skulle försöka hålla mig vaken lite längre ikväll för att sova över frukosten imorgon, vi får se hur det går.

Bulimi och påskägg

En sak som är knepig när man lider av bulimi är det här med högtider och allt godis. Det är liksom små gåvor som man får som man inte vill säga ifrån om helt men samtidigt är livrädd för att få. Nu är det påskäggen här. Jag vill vara vanlig, har velat det i alla år även som sjuk. Jag vill klara av att äta ett par bitar, vara nöjd och lägga ifrån mig det tills en annan dag då jag tar ytterligare några bitar. Men det fungerar inte så. Med tanke på att även friska människor vräker i sig godis på påsken kan ni bara tänka er att addera bulimi på det. Det innebär att toaletten får sig lite väl många besök, magen gör ont och fingrarna spricker sönder.
 
Idag har jag fått ett påskägg av mor o far. Det ska bli gott men jag har samtidigt svårt att se att jag ska spara lite tills imorgon eller dagen efter det. I min värld finns inte det eftersom att jag varje dag börjar om och tänker att imorgon ska jag lyckas, då ska jag inte hetsäta, inte kräkas och jag ska bli smal. Varje dag i tolv år. Jag är så trött på sjukdomen och gör allt för att komma ifrån den. Men allt sitter så djupt rotat. Ta mat, äta i smyg, kräkas och börja om från början. Det är ett sug som dom liknar med drogmissbruk och det suget är inte litet.
 
Nu ska jag och mamma snart åka upp till avdelningen då det är rond. Jag ska vara på avdelningen resten av veckan. Önskar tiden kunde fortare. Önskar att jag kunde få en plats på behandlingshemmet snart, inte om typ två månader. Vet inte vad vi ska prata om på ronden. Är som vanligt nervös och vill mest ha det färdigt nu. Dags för att packa.
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se